.

Fy fan vad du gör ont.


Ensam, borttappad står jag här. Utan en pansar för att parera dig står jag naken inför sanningen.
Du gör ont.


Tänk om jag aldrig, aldrig någonsin blivit medveten om dig och ditt namn.
Skulle du lämnat mig ifred?


Där står du och pockar på min uppmärksamhet. Och vet exakt vad du gör.
Vad gjorde jag för fatalt fel i mitt tidigare liv, vad gjorde jag för att såra dig så.


Kan du bara låta mig vara ifred.


Jag vet inte om jag kan stå.


Utan din blick.




Naken.



Ensam.



Fan va du gör ont.

Månader

Oktober. Igen.

Det är alla känslor. Oktober som ska avlösas av november. Dom senaste fyra åren katastrofmånader.


Sorg, glädje, tårar, skratt, vänner, ovänner, hat, kärlek, blickar, oblickar, liv, död, musik, tyst, släpp, osläpp, krascher, saknad, smärta, ångest.
Brinnande känslor av alla slag. Det som gör människor till människor?


Jag önskar att jag kunde definiera min egen status.


Men idag ska det släppas. Gå omkring i en låtsasvärld med alla andra. Och jag ser väldigt mycket framemot det. Världen.

Till och med när du önskedrömmer är du tragisk.




Uträtta

Det börjar lossna. Jag är inte lika rädd längre.
Nu blir det bara mer och mer, snart är min datorn överfull av påbörjade, avslutade och bara ett ord-meningar.

Som att drabbas av en ordorgsam.


Samtidigt som rädslan alltid finns där. Att inte räcka till.
Vad händer då?
Finns det ett annat spår att hoppa över till och följa om det som följs plötsligt tar slut.

Livrädd. Dödsrädd.




Oktobernatt var det väl...

Känner mig inte riktigt redo.


Vaknade och såg ett vitt tak. Jag har hört rykten om att det småsnöat dom senaste kvällarna, men jag har inte kollat. För första gången i hela mitt liv har jag inte längtat efter snön. För första gången i hela mitt liv fick jag inte den där pirrande känslan i magen.
Första dansen med dom första snöflingorna gick förlorat 2010.

Jag vet inte riktigt vad som hände. Jag som alltid älskat snön. Men det känns för tidigt nu. Sen är det ju lite så att jag fortfarande väntar på sommaren... Så snön ställer ju till det ännu mer än att löven varit röd/gula dom senaste veckorna.

Galen värld.



En gång

I thought that I heard you laughing
I thought that I heard you sing
I think I thought I saw you try

But that was just a dream

That was just a dream





Knarkade i mig det älskade Band of Brothers igår och idag. Satt stilla och tittade, vilket säger hur otroligt bra den där serien är.
Sen drömde jag om det. Hej Doc Roe.





Scenario

Det är inte hur man har det, det är hur man har det.
Och när man längtar tar saker tid.



Älskade underbara poesimänniska. Ibland kan jag fundera vad som skulle skett om han inte sjöng sig rakt in med just den låten i mars det året.
Hur tågresan blev lätt. Hur den vägen för alltid kommer att vara Markusevangeliet, det efterlängtade albumet. Hur jag samma natt satt och tryckte om det om och om igen, tills det tillslut fanns på min mobil.
Hur det blev.

Ibland gör man rätt ibland gör man fel lev med det.
Ibland gör man absolut ingenting men det blir fel ändå.


Sen september har drömmarna  om vad livets framtida dar kan ge, bara jag vill, byggts upp. Det finns så otroligt mycket jag vill, vissa saker som jag vet att jag kan.
Idag dök det upp en annan tanke som, om allt bara kan glida på relativt smärtfritt, kommer att växa sig väldigt stark under mitt C-arbete.

Fick så oväntat bra kritik på min senaste tids katastrofande. Jag är helt enkelt förjävla bra.


All den här tiden som jag vilat och velat
Vilat och väntat och kastat bort
Inte nu, kanske sen kommer jag också tycka
Att allt dåligt för med sig nåt gott



Stenigt

Ordbajshärskaren för kvällen. Jag tar halvstolt emot äran att bära den titeln för en kväll.



Nu kan jag faktiskt äntligen återgå till sista och avslutande boken... Men jag ser inte framemot den där tomhetskänslan när den är över.



Rapsodi

Suddenly my eyes are open,
Everything comes into focus, oh,
We are all illuminated,
Lights are shining on our faces, blinding





Jag hade glömt bort hur mycket jag älskar att sitta uppkrupen under en pläd och läsa. Försvinna in i en värld, bara slukas för en stund.
Jag föredrar böcker framför allt annat.

Denna helg har jag gått från en nionde klass´ ångest och skit till att hamna i den där påhittade världen som jag är lika uppslukad av nu, som första gången.
Jag kanske inte är lika kär i Murthag som den där första, men... Jag gillarn!


Nu. Tillbaka.
Imorrn. Tillbaka.








RSS 2.0