lillpippin

Kanske var det när jag satt mig i bussen för en vecka sen.
Kanske var det redan för ett halvår sen.
Kanske var det igår när jag trodde att jag blivit blind. (Det visade sig, en väldigt skrämmande hundradelssekund senare att jag bara tagit blind-Pooperns glasögon.)
Det kanske var det jag behövde, att se suddigt och sen se klart igen, med mina egna glasögon. Allt är bättre när ögonen ser klart.

Så nu jäklar är det dags för förändring.



Nio månader i Piteå och det har hänt så otroligt mycket. Uppochner, nerochupp, grisen gal i granens topp - det sammanfattar det rätt bra. Och jag tror jag lämnar det där. För stunden.

Hur som haver är det Rossön som gäller den närmsta tiden innan det bär av tillbaka. Först i juli. Hello PDOL och Chossebajs? Då ska vi stå i publiken och skrika till Herr Krulltott, kanske gråta en skvätt och prata om livets jävligheter? Göra en favorit-i-repris alá sista måndagen i Piteå.
Nä, så kul ska vi inte ha det. Höhö.


Jag har blivit teknisk och kvittrar. Fick en väldigt fixidé och var tvungen, fick ingen ro förrns det var ordnat. Skulle också skryta med dom 171 ord som skapades av bokstäverna i Northern Lights, men tack vare ett halvspräckt öra så blev det inget av det. Tss. Men nu har jag gjort det. 171 ord. För den otroliga insatsen vann vi också.


För att avsluta det storstilat;