lillpippin

Vanthysterin har gett mig blåsor på fingrarna. Jäkla stickor. Men inom kort har jag förhoppningsvis ett par vantar, om jag fixar en nål så jag kan sy ihop dom. Sen är fingrarna skyddade. Och redo för strid.


Mycket prat om drömmar idag. Egentligen är det inte mycket som är omöjligt om glöden finns där. Vem är vi att inte följa känslan utan fälla ut hinder som kanske stoppar allt.
Lite roligt att det blev massa sånt snack när jag natten till idag (igår egentligen om det ska va petigt) plötsligt insåg att vi alla ska dö. En tanke utan jag är i nån dålig läge, utan mer att det bara slog mig.
Livet är ett väldigt konstigt tillstånd.



Rossön var skönt. (Mina tavlor hänger nu på väggen, något som antagligen inte skett om det inte vore för det.) Andrum är underskattat.
Fick uppleva bästa filmen på riktigt länge på bio igen, två pauser blev det och röv/ryggen domnade bort. Men helt klart värd all sveda och värk.
Fick uppleva trafikstockning (!), vad är den chansen? Än lever vi.
Fick spela gitarrhjälten och sjunga. Blev nerklankad av Lilllkussens lillebror. Han som lyckades slänga ur sig: Snacka inte skit om mig! precis när meningen Its all your fault från Spiderwebs sjöngs. Han som inte kan engelska.
Fick äntligen tummen ur och införskaffade mig ett par rediga pjäxor så det kan bli nån bra skidåkning den här gången, även för ett par instabila fotleder.





Själar säger aldrig farväl.




Alla stunder tillsammans på en brygga i lugn och ro.
För första gången någonsin väntade jag inte på att du skulle komma. Det gjorde ont då det inte speglar inombords. Tiden läker inte alla sår.



Spotify. Jag undrar jag då en kentklickning blir Usher - make love in this club. Bäst att stänga ner och förflytta sig till sängen.