lillpippin

Jag är livrädd för älgar. Skulle nog falla ner knall och fall om jag stötte på en. Som den där gången på Grisberget när det knakade som fasen i skogen och jag var övertygad över att det var en älg. Aldrig har jag väl gått så fort.
Jag tycker ändå att älgen är ett fruktansvärt vackert djur, mäktigt.

Ett liv. Nä. Det är ett för fjuttigt ord. Många liv kan ändras på bara bråkdelen av en sekund. Det är skrämmande. Ett ljus som slocknar, vars veke tar slut, tänds inte igen.
Its easier to leave than to be left behind.



Milen på Griset igår var så otroligt skönt. Behövde det, rensa huvudet. Lyssna på gammal musik. Det är häftigt hur en låt kan etsa sig fast så att varje gång den hörs far tankarna tillbaka till det stället den hördes just precis då. Sörens sjukt vackra röst till dom där texterna som bara är.
Skulle fortsätta gå tills fötterna dog, men något av glöden dog när nått blockmongo skrek BU bakom min rygg där i mörkret. Önskar att jag fällt den jäveln som jag var nära att göra.
Sen det här med folk som har sina hundar lösa. Så förfärligt besvärligt kan det väl inte vara att hålla dom kopplade?
Nåja. Det var ju ingen älg iallafall.