lillpippin

Dagens upptäckt: Jag är inte helt socialt lam och idiotisk som jag känt mig den senaste tiden. Det var falsk alarm. Nivån är nog bara ner till hälften av mitt vanliga jag.

Eller så är det att komma till den gränsen att ett nej till kan göra så bägaren tippar över på helt fel sida och Jim Carreys rollfigur i Yesman är en önskedröm. Att folk ens orkar tänka och fråga mig om jag har lust att hitta på saker längre är för mig ett mysterium med tanke på att jag gått och blivit eremit.

Just say yes.


Var nära att strunta i kårgiget, men ändrade mig. Ett bra beslut som ledde till en mysig kväll. Jeff Buckley-giget var väldigt bra, lite tråkigt dock att dom bara hade sex låtar.
Efteråt var jag väldigt inställd på att fara hem och göra massa tråk. Men jag gjorde det inte. Nej:et var påväg ut men samtidigt klickade det till i huvudet. Det går inte att hålla på såhär mer. Vad nu än såhär är.
Har nu träffat Greta the katt och jag blir så avundsjuk. Gudars vad jag längtar till den dagen jag har katt. Hon var fruktansvärt söt i det riktiga livet och jag fick klappa henne den stunden hon låg i den soffan jag satt i. Puttesnuffs.

Glömde telefonen och fick traska tillbaka igen, kalle-med-kollen. Blev grymt sugen på att ta en nattpromenad men är för trött. Tappade dock vanten nånstans så nu är jag vantlös igen. Typiskt.


Nä, sängen kallar. Upp för fotografering tidigt, om vädret tillåter.




Kanske att vinden äntligen inte blåser lika mycket i motvind för dom grabbar jag älskar mest av allt. Som ger så mycket glädje men än sålänge mest bara gett massa sorg.
Kanske att hjärtat kommer tillbaka in i laget där det behövs.

(Precis när jag skrivit det sista läser jag denna artikel. Hjärtat var det ja. Fy satan vilka underbara människor.)