Saknande

Det här med tid. Det fascinerar mig samtidigt som det skrämmer livet ur mig.

Idag är det fyra år sen, natten tills idag, som min älskade, älskade Lilla Plutt drog sitt sista andetag. Kommer aldrig att glömma den stunden jag satt ensam med Dig, den var extremt speciell. Även om du inte var där, som i att ditt hjärta slog så vet jag ändå att du var där. Hur mycket jag älskar dig och kommer sakna dig tills den dan vi ses igen.
Lilla lilla Lillebror. Speciellast i hela världen.

Tiden är fruktansvärd ibland. Att den fortsätter att gå fast jag själv sitter fast.


Just nu sitter jag och laddar inför halloweenkvällen på kåren. Inte utan att förra årets kväll dyker upp. Tänk vad som kan hända på ett år.
Iår hoppas jag att inte få nått gnuggat i ansiktet. Det var knäckande förra året, fast såhär i efterhand så. Äh, distans är bra. Jämt. Förutom vid död.



Ska nog ta och öka takten. Eller nått sånt. Trivs ganska bra där jag sitter exakt precis nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0