Rivstartning

Har levt på Way out west-musiken dom senaste dagarna. Gud vad jag kunnat ge mycket för att göra om dom där dagarna. Plus den tolfte och Markus Krunegård. Helt galet underbart.
(Just nu är det Olle Ljungström som rullar, han var grym. Stog där med sin käpp och såg ut att kunna gå av närsomhelst.)


Smärtan i vänstra handens fingertoppar har sågottsom försvunnit nu. Höll på att skålla bort hela handen förut när vattenkokaren fick världens ryck. Vet inte riktigt vad som hände, men det slutade bra iallafall, förutom svedda fingertoppar. Det säkraste är nog att kasta ut den, nästa gång exploderar den nog på riktigt.

Elitseriepremiär ikväll. (Live-funktionen på webbradion verkar fortfarande vara omöjligt att få igång.) Foppa gick in och inledde målskyttet. Vad som sen skedde är ju en annan fråga, men att släppa in två mål på 29 sekunder är inte okej. Känns så MoDo:iskt.


Trasighet.

Kanske kan Karlssons klister fixa biffen?

 

Ihopklämdhet.


Ett par längre armar hade kanske lyckats
sprida ut bokstäverna
Och slutfört det halva hjärtat.


Bajsighet.


Jag tror på grisens ljus som kommer med sanning.
Jag tror också på grisens ljud som bidrar till
ringande öron om trynet trycks
in i hörselgången.


Det betyder ingenting
Det betyder ingenting
Det betyder ingenting
Ingenting för mig

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0