lillpippin

Herr Groda visade sig inte från sin bästa sida idag. Mest var det bakdelen som var där och fladdrade när fotokreativiteten skulle sjuda från smattret.
Graciös var han dock ändå.





Den där grodan som låg hemma och väntade medans ett samtal om hurvida det är så att folk som gjort sig synliga plötsligt blir osynliga för att, precis som Gubben-i-lådan, dyka upp när när det som minst önskas.
Det samtalet som knockade mig lite utan förvarning sådär vackert men utan snubbling. Minst en femtedelspoäng till mig.




Ett sista försök att komma överens och glömma gammalt groll ledde till ett halvbråk mellan vem som egentligen sa och gjorde vad en någon dag för längesen.
Bara för att någon råkade riva ner allt från kylskåpet och låg någon ligga kvar på golvet.





Trots det så kan jag inte låta bli att sitta här och känna mig väldigt sne och tilltrampad.