lillpippin

Det slog mig varför jag var så extremt nerstämd igår, allt går att koppla till drömmen som skrämde mig. Och eftersom jag är en sån som tror på att om drömmar berättas så blir dom inte sanna så tycker jag det är säkrast att berätta om den.

I korta drag: Jag hade fått en hjärntumör och skulle dö. Jag var mitt uppe i den värsta ångesten, den där dödsångesten när det inte finns någon utväg, när jag vaknade.
Gick omkring med ett tryck i huvudet hela dan, hej hypokondriker!

Det är det absolut värsta jag någonsin drömt. Fy i satan.



Idag är det fredag, och alla vet vad fredagar betyder. Jag ska ha mig en riktig superhelg, speciellt med tanke på förra helgens totalfiasko i huvud och knopp.
Men inte bara det. Idag förblev jag lugn i nästan samma sits som förra fredan då det skruvade till sig rejält.

HA! Det är allt jag säger. Ha, smaka på den. Nu är det bara bäst för känslan att den inte sviker mig. Hör du det. Don't give up.


Nej, duschen kallar.