lillpippin

Om bara din säng kunde gråta...

Jag börjar mer och mer inse att delad sorg är en halv sorg och att delad glädje är dubbel glädje. Och det är ju faktiskt positivt i många aspekter.



Var uppe på Grisberget idag för första gången sen jag kom tillbaka till Pite-yo. När jag väl är där förstår jag inte varför det där stunden precis innan är så trög och jobbig. Innan alla kläder är åthittade och hörlurarna i öronen.
En mils utandning och utrensning, tillsammans med en massa bra musik. Märkte av höstmörkret påriktigt för iår. Det var ljust när jag gick dit och det blev bara mörkare och mörkare under tiden. Det var väldigt rogivande, mest det faktum att mörkret inte skrämmer mig.
Och lukten. Skogslukten som är nu. Inte riktigt höstlukt än, men på god väg. Ackack, skogen överhuvudtaget.