Redo

Once you go attack you ain't never going back
Att skriva flera rader fyllda med Höhö eller nått annat skulle vara passande.




Har jag sagt hur skönt det är att känna så? Att det bara är så jäkla bra. Även när kurser är skit och lärare ställer sig och bråkar framför alla studenter.
Även när föreläsningar är så värdelösa så att ögonen ramlar ut.

Då är det skönt att vara i ett stadie över. Och bara vara allmänt bäst.
Saker och ting är fortfarande fina, kanske finare, men utan att ställa om tiden. Även om min klocka backat många minuter.


You split my heart in two
Now what ya gonna do

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0