lillpippin

Idag fick jag höra något som gjorde mig glad i hela alltet. Att så lite kan göra så mycket. Att det är så lätt att glädja andra, varandra eller sig själv.
Att vara.
Jag är rätt bäst.






Tänk att sommaren med Nicole tog slut för några veckor sen. Sommaren jag sett framemot så mycket och som samtidigt skrämt mig. Men vi är stabila. Och satan i mig vad jag saknar mänskan.
Fast nu kommer vi iallafall befinna oss i samma land. Synd dock att det är ett så långt land.


Själv har jag ett par veckor kvar innan jag ska bosätta mig i min lägenhet igen. Fick ett smakprov förra söndagen. Ärligt talat skulle jag kunna packa mina saker och lämna på en sekund. Det finns inte kvar längre, det där som fick mig att längta förra sommaren. Inte för en sekund har jag längtat.
Piteå och jag tog slut på riktigt i juni.