Fredagarna

Jag är kär. Inte bara i Ture, min nya hundkärlek, utan i musiken. När den golvar mig sådär helt jätteplötsligt. Men jag älskar det! Det sista jag skulle vara utan.
För att hoppa tillbaka till Ture hittade jag idag hunden som speglade mig så otroligt äckligt väl. Om jag nångång i mitt liv tar beslutet att skaffa hund är Ture mitt val. När vi väl... Nä, när han väl slutat anfalla Uno (en hund cirka trettiofem gånger större än han själv, men ändå inte. För Ture var inte liten. Den lilla stunden vi tillbringade tillsammans. Den. Den, är.) som sagt, när han väl slutat anfalla Uno, var det.. galet. Två hjärnor en själ. Framtida Ture, vackra själ.

Dvalade, vakande av en galen telefon som igonerades och kastades iväg (ska hitta den sen), dvalade och vakande till Håkan Hellströms bästa låtaer


Igår gjorde jag nästan något dumt som betytt noll pengar på riktigt länge. Antagligen ledde detta till kvällens grej. Men, jag skyller på chocken! Hur som haver. Dagens fråga:


Vad är 83:ans tak, vad är himmelen?
Känner att min känsla av blindhet inte var helt överdriven.




Jag såg Charles-Ingvar och visste, kom ihåg, vad Otto egentligen representerar.
Charles-Ingar förresten har en lugg som ingen, absolut ingen, nånsin slår.



Tankeställare.
Utan egentliga mått. Mer bara en påminnelse.
När det känns mindre bra.




Utan öga förstår nog ingen Ottos potential.
Men jag vet.
Jag som egentligen inget vet.




Däremot. Sätter jag var sin hand om varsin sida om huvudet och skriker med. GAH. Helt galet. Hur en låt kan vara.




Ska inom 90 minuter traska mig iväg till Bäckis. Glatt hoppande antagligen. Skrikandes abstinens. Snöhögar och annat. Det kan hända att Räkan försöker fälla mina ben. Helst skulle jag vilja knäcka räkans skal och kasta det. Men dels är jag osäker på om räkor har skal ala kräftor och dels vet jag inte om räkan finns. Inte just ikväll iallafall. Eller någon av kommande kvällar. I dom framtida kvällars. Val.


Vad jag däremot vet med 100%-ig kunskap är att jag hittade bakgrundernas bakgrund, som numer slog ut en av Sveriges vackraste. Och jag vet också att långt hår. Det är för det mesta alltid helt superduperfel!
Men, roliga är bilderna för det.



Är jag förberedd eller förberedd. Redo.
Även om det nu är.

 

Groohnk.

Psst. Ovärt. Det är vad du är! Puss på skinkan. Adjö. Du fick, inte mer. Hejdå!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0