Parantes, igen.

Jag säger såhär.


Jag lever lite i min absolut värsta mardröm för tillfället.


Ändå är det som berör mig så mycket musik. Vilket säger mycket för mitt uttalande tidigare idag. Som jag menade med 100%.


Men det var liksom aldrig upp till mig.


Min låt. Då.
I augusti.
Min låt, av alla låtar.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0