lillpippin

Jag känner mig pepp. Februari kom som en vårvind. Inte ens skolan ligger som en stålhandske runt halsen längre.
Det har inte minskat, men jag fick ett bevis på att allt är inte liv och död. Bortsett från det, skolberget och att jag är fruktansvärt trött på att vara trött, är det. Det är.

Jag tycker om detta. Pepp, gladhet och allmänna saker. Glada besked.





Men mest av allt känner jag mig otroligt priviligerad att få gå omkring i snön med Hets i öronen. Vare sig du också är dum eller att allt är trist javisst. Eller förlåtande.
Det skulle jag inte byta mot nånting då, dom stunderna.