lillpippin

Men den stora stora rädslan
Är inte här ikväll



Ibland tycker jag synd om människor. Det är allt. För stunden. Det innefattar ofantligt mycket samtidigt som ingenting.


Gårdagens skämt var med Poopern, när jag beklagade mig om mitt mardröms-just-nu-leverne.
"Du har inte tänkt tanken på att du kanske börjar bli vuxen?"
No way José.



Det är gott med hallon i vatten. Tills du upptäcker att hallonen ser ut som hjärnor. Jag som inte är äckelmagad. Däremot lite känslig för tillfället kanske.
Men det ska jag nog råda bot på. Ett berg har en topp som när den väl är nådd så finns det bara en väg och det är neråt. Jag har kommit till den punkten nu.
Däremot vet jag inte om jag kommer att klättra ner igen, eller om jag slår mig ner med min flagga för ett tag och dricker en kopp te eller två.



Tänk att träna inför nånting och i genrepet dö. Livet är förjävligt ibland. Jag hoppas att människan inte hann reagera överhuvudtaget. Usch.

---

Att känna alla
eller ingenting alls
sväljer du kravmärkt
eller tuggar du grishals
Mina problem
har skaffat sig egna drömmar
Mitt synsätt har spruckit upp
och fått nya lösa sömmar