lillpippin

Började dagen (om jag tar bort två telefonsamtal alldeles för tidigt för någon som skulle sova ut) med en smärre hjärtattack. Tack och lov i hela himlen att jag är otroligt seg ibland. Annars hade jag nog ägnat dom två senaste veckorna till att rycka av mig allt hår.
Vilket iåförsig kanske hade vart en bra idé då jag inte har råd, eller ork, att klippa mig och jag blir mer och mer lik ett troll i håret.

Istället stannade mitt hjärta bara för en liten, liten stund imorse. Det här med att vakna upp kan vara smärtsamt ibland.


Däremot har jag vart vuxen och löser problem snabbare än snabbt! Jag gillar det. Nu finns det inget som stoppar mig. Jag kan inte annat än att älska att jag den senaste tiden har känt hur rätt det helt plötsligt känns.


Har haft lite av en... udda vecka. Måndagen var ju katastrofens dag nummer ett. Nu såhär i efterhand så kan jag inte annat än att skaka på huvudet. Men det är intressant hur det blir.
Jag som inte tappar huvudet. Och där tappade jag det cirka sju gånger på en dag. Och höll på att stryka med på kuppen. Galet. Men, lärorikt?
Jag vet inte. Lovade mig en gång i tiden att aldrig, aldrig vara dum i huvudet.


Det kan tyckas sorgligt att kunna spendera runt fem timmar i skolan utan att göra nånting. Men, det kan behövas det med. Jag kan ibland inte låta bli att tänka på om.



Sverige möter Vitryssland ikväll. Tänk att det iår är åtta år sen jag satt hemma hos Farmor. Det är helt galet. Kommer nog aldrig glömma den dagen. På ett sätt är jag glad att jag satt i fåtöljen där då.
Jag saknar ibland, fast mest ofta. Jag har fortfarande svårt att tänka att det liksom inte är mera.



Fredag idag. Och jag är med. Såklart. Fredagar och jag, vi klickar bra. Synd att vi alltid skiljs åt så fort. Med kaos. Med konstigheter. Med oväntade händelser. Med allt. Ha.


Men mest av allt. Fy i satan va livet är skönt.