Snabbare än vinden
Inledde min återkomst med att sitta i skolan till runt två-tiden på natten tillsammans med Emma. Redovsningen dagen efter gick oväntat bra. Jag är så jävla bra ibland. (With a little bit of help from my Norge-friend. Hehe.) Men ändå.
Fredagen innehöll en tur på staden för campfire-avlämning, Handelsbankenbesök och storshopping av mat (lika överdrivet som när jag bodde i Vänersborg. Tre mangosar och en mjölk, plus en och annan vara till.). Och många tala inte om trollen, för du kan stöta på ett på systemet.
Slapp mötas av han som kallar mig gammal, det om nått är ett framsteg.
Kvällen blev oväntat bra trots alltför lite sömn och en mage som ännu inte är vad den borde. Anklagade en stockholmare för att vara göteborgare, något som förstärker andras påstående av att jag inte lyssnar.Ibland iallafall. Blev oerhört glad att träffa folket igen, gud vad jag tycker om dom bästa.
Kåren hade den sämsta musiken någonsin. Med ett och annat undantag.
Bortsett från det var kvällen precis vad jag behövde. Även om jag är mer förvirrad än klok. Och jag var klok en gång i tiden.
Söndag med katthälsapåing, kortspöning och skidåkning. Emmas lilla Rocky är fruktansvärt söt.
Har vart väldigt sugen på att inviga mina nya skidpjäxor som jag införskaffade i november. Och det var väl värt väntan. Jag skulle tro att det är 2009års absolut utan tvekan bästa inköp.
Är det såhär det känns att åka utan att vricka sönder fotleden i varje skär. En helt ny känsla.
Hade nog spöat skiten ur Hanna Falk utan problem, iallafall den dan jag inte sätter staven mellan benen. Höhö.
Bildbevis från årets första skidtur i Rossön för en vecka sen, om inte mer.
Med ett par pjäxor i storlek 38, väldigt mycket för stora.
Men nu, nu har inte ens Poopern en chans mot mig.
(Syns ju redan här att långkalsongsmooningen som skedde en kvart senare är ett faktum omöjligt att hindra.)
Det är dom små sakerna som gör det. Som att ta trapporna upp fast hela spagettikroppen skriker hiss.
Men nu blir det säng och bok. Känner mig laddad inför morgondagens kursstart. Perfekt.
Jaha, ytterligare en smygblogg. Jag hittar er alla! yääähääääj!
Du, vilka härliga kort på Rocky. Han är ju för bedårande. Sluta lipa i ditt lipinlägg om en katt, det går som en dans på rosor för Emma och Rocky vill inte vara någon annanstans!Man kan inte sitta och undra "var är jag om 10 år?" då kommer du aldrig skaffa nåt. Katten väljer dig, du väljer inte katten, så är det. Du ska ha en katt. Jag fixar. Okej. Bra så.
Haha. Det är ju bara för att jag ska stå emot det. Jag skulle lugnt kunna ta en katt, fem tusen till och med, om det inte vore för förhållandena.
Jag hoppas att Rocky aldrig flyttar från Emma, det vore en sorgens dag!
Det är det som är det bästa med katter, att det är dom som bestämmer!
Så OM jag skulle ha en liten unge innanför jackan som imorgon som säger "brynte, jag fryser, får jag mysa med dig?" så säger du ja? men gud vad bra!:)
Ack, om det ändå vore så lätt! Men så länge jag inte bor så det kan va en utekatt så blir det tyvärr ingen katt för mig.
Vilket jag samtidigt verkligen hoppas inte betyder att det aldrig blir nån katt för mig.
