Serenadigt
Förra sommaren var Brännöserenad-sommaren. (Anders-versionen såklart.) Och här sitter jag ett år senare när den plötsligt börjar spelas igen.
Jag tänker på då. Och ser på nu.
På ett sätt lika kluven som då. På ett annat långt ifrån där och då.
Jag tänker på då. Och ser på nu.
På ett sätt lika kluven som då. På ett annat långt ifrån där och då.
Det är mitt eget fel,
vad som än hände med mitt hjärta.
vad som än hände med mitt hjärta.
Norge är fint. Norskan svår ibland när det går fort och grötigt.
"Du er en fin dame!" och jag inser att jag kanske borde fundera över mitt framtida yrkesval.
Jag undrar hur mina gamla fina mår, om de lever idag. Två år senare.
Dom som grät när vi sa adjö.
"Du er en fin dame!" och jag inser att jag kanske borde fundera över mitt framtida yrkesval.
Jag undrar hur mina gamla fina mår, om de lever idag. Två år senare.
Dom som grät när vi sa adjö.
Kommentarer
Trackback
