Sandighet

Kom hit och laga mat, jag vet att jag är lat.
Vi kan sjunga tyska visor du och jag.



Min fina liknelse har ramlat bort. Det är sorgligt. Måste börja skriva ner saker så dom inte går till spillo.
Alla saker är inte lika minneslätta som Jag såg en räv som fick mig att tänka på en björn.
Jag ryser och förstår inte hur det kunnat gå hela sju månader sen då. En sommardag i Göteborg, timmarna innan Laakso skulle entra scen.

Jag saknar värmen och sommaren. För första gången har jag haft riktigt starka sommarsaknar-känslor. Jag som alltid varit en vintermänniska.
Men nu får jag blåmärken av kylan.



Vackert på alla sätt.



Jag flyger härifrån i vindens kalla hand
livet är till låns begraver mig i sand
Jag sover likt en sten på strandens kalla rygg
Sanden gör mig len där känner jag mig trygg

Men du.. begrav mig nu

Begrav mig nu

Jag flyter likt en båt som kastas in mot land

himmel gör mig våt mot nattens mörka strand
Jag söndras mot din fot som trampar ovan snö
ner mot trädets rot i längtan efter tö

Men du... glöm av mig nu

glöm av mig nu

brister ut igen i solen ovan strand

i solens varma regn i trädets varma hand

Men du... ta ut mig nu

Men du släpp mig nu


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0