lillpippin

Från åtta till nästan klockan fem satt vi i skolan idag för att slutföra grävarbetet. Känns riktigt skönt att det är över. Kommer säkert bli nån komplettering eller så, men det får vi ta då. Nu ska jag bara tänka att det så gott som är slut. (Och kanske tänka att jag faktiskt läser en kurs brevid denna också...)

Luktsinnet har ännu inte hittat hem, möjligen till en viss del. En påhittad del. Vaknade till att det luktade som det smakar i munnen efter en operation. Intressant och nostalgiskt, smaken... eller lukten, som var smaken.. Ja. Nu går jag ju omkring utan någon direkt smak också.

Hade planer på att skura golvet, jag älskar doften av grönsåpa. Men jag sparar det tills imorrn, kanske att jag får njuta av doften då. Nu är jag mest rädd att det bara ska va... spyigt.
Fortsätter det såhär får jag betala någon som får vara min framtida näsa.


Emma sa en klok sak idag. Hon må ha Sveriges sämsta humor när det kommer till ordvitsar, men dum är hon inte. (Hehe.) Nu känner jag mig lite lugnare.


Jag grät nästan idag när jag gick till skolan och Morgonpasset ringde upp Martina. Dom där tre tillsammans är det bästa sättet att starta dagen på. Tycker att hon ska komma tillbaka nu... Den där Moa, näeej. Jag kan inte med hon. Usch.
Snälla Martina kom tillbaka!




Men mest av allt önskar jag just nu att snön ska sluta ställa till problem. Jag kan avstå mitt luktsinne ett par dar till, bara bussarna fortsätter att rulla.
Det kanske inte förstör mitt liv, men det är nog inte alltför långt därifrån. Den senaste månadens längtan vägrar jag låta vara i onödan och den mest efterlängtade helgen sen WOW förbjuder jag gå åt helvete.
Hör du det bussjäkel. Avgår du inte imorrn då kommer jag personligen skicka ett bajsbrev.




Är det skeenden eller är det bara mitt huvud?
Ack och ve. Det kommer jag nog aldrig få veta.