lillpippin

Jag känner mig som en slagen hjälte.
Somnade igår. Med ett stort S. Fast extremt skönt var det med. Post-OS-syndrom.
Tyvärr hann jag inte med att ställa alarmet, så jag missade Vasaloppsstarten med två minuter... Inte helt okej. Sorgligt är det.
Mår lite halvkasst, fast bättre nu, och borde egentligen sova ett par timmar till. Men Hård och Blomqvist är bäst och deras röster gör mig lugn. Och jag saknar OS.


Vaknade till barnprogram på radion. Egentligen var det väl där felet med det missade Vasaloppet skapades. Det var när ekot började och vart en stund och jag såg min mobil ligga på golvet under skrivbordet som jag kom på att det är söndag idag. Första söndagen i mars.
"Skit på dig din fåntratt!"
Ack, jag borde lyssna ner på barnprogram.


Min telefon blev nerringd på golvet. Stackarn. Jag vaknade inte. Trots att den inte var på ljudlöst. Kanske att jag saknar ett stort antal sömntimmar.
Fast mest tycker jag att det är ett sundhetstecken att inte ha superkoll på telefonen. Men lite illa kanske när folk tror att nån gått och dött.
Jag lever.