Den store poeten
En mörk kyrkogård och en minnesvård
över en älskad vän, det är allt jag har
det är allt som finns kvar
mellan jorden och himmelen
Jag vet det jag vet, på en galen planet
med blicken mot stjärnorna vänd
tyst och diskret, som en hemlighet
som en sång på Lykttändargränd
Det är ändå tur, att den klagomur
jag byggde har rasat ihop
genom rök och damm, tittar solen fram
och jag anar ett glädjerop
Ja, jag vet det jag vet, på en galen planet
med blicken mot stjärnorna vänd
tyst och diskret
som en hemlighet
som en sång på Lykttändargränd
En vacker dag hoppas jag att jag har det i mig.
Fragment av det som var.
Jag sparade en bild.
Kommentarer
Trackback
