Paul dubbel-v

Gårdagen var en bra dag. Anttila var helt okej, han lyckades inte att förtrolla mig. Inget mot Hästpojken som fångade mig vid första ordet. Men jag älskar, älskar live-musik och drömde mig tillbaka till Way out west.

Fick några toner, det där finaste från Anttilas finaste låt, i en annan version. Galet bra avslutning på spelningen. Och göteborgska. Ibland är det så fruktansvärt vackert.

 

Här står jag och spricker, så svara din jävel.
Ja eller nej.
Eller ta och skjut mig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0