lillpippin

 

Jag undrar vad som pågick i det där huvudet. Första gången jag ser min riktiga färg på flera år. Så var det med det alltså.

Och såhär i efterhand så förstår jag varför jag nästan alltid satt håret i halsen när jag sprang i trappen hemma.

Men mest av allt är jag tacksam över att jag gick in och spontanrakade av allt. Kanske det smartaste jag gjort. Höhö.

 

Har rensat bland alla bilder. Vissa går fortfarande inte att titta på utan att hjärtat krymper ihop och jag önskar att jag kunde göra bilderna levande. Om jag blundar så kan jag fortfarande känna hjärtslagen slå tillsammans med mina.

Själar säger aldrig farväl

♥

Nu börjar folken lämna Ankars och Piteyo. Hade avskedsmiddag för Jonny på Tre Kronor med ett gäng galna människor. Helt klart värt.
Imorgon är det bartömning. Trots allt så kan jag inte låta bli att le när jag tänker tillbaka till förra bartömningen. Helt galet att det gått ett år! Ett år från loftgång. Ett år från rymning. Ett år från snus. Ett år från det galnaste samtalet. Ett år från kramar. Ett år helt enkelt.

Påtal om snus så botade jag nog mitt nikotinbegär, så det borde räcka tills nästa gång iallafall, förra helgen.

Men det bästa idag är dom tre skilda samtalen, varav två var från Norge. Först ett från Rossön med inte alltför goda nyheter. Sen ett från Norge med mycket goda nyheter och sen ett Urbanskt samtal från Norge som sa att jag inte behöver flyga!
Jäklarns i mig. Se bara, det går ju inte att ha tråkigt i det där sällskapet.

 

En gammal åthittad nyrensad bild.

(Skulle vilja veta vad som pågick i i det där huvudet också.
Gult. Verkligen.)