lillpippin

I can't tolerate 
The feelings that I feel when I feel 
But don't you know? 
Some feelings never seem to let go 

Halloweenkväll på kåren igår. Grym kväll. Härlig förfest med roligt folk. Jag var svart. Ägnade några timmar på dan för att färga mina byxor svarta. Och dom blev svarta. Minus nån fläck här och där. Och sömmen. Typiskt. Men, för att inte följa råden så var det ändå helt okej.

Fick extremt många kommentarer om håret, som dels är nyklippt (bangade rakningen) och dels är färgat svart, av alla sorters folk. Tillochmed såna jag inte ens vet vilka dom är.
Kanske borde ta och färga det mörkt. Det kan ju vara kul. Är flera år sen jag var mörk sist.
"Jag ska ju inte försöka övertala dig att färga det mörkt men.. det är ju ganska mycket bättre än när du var.. ehhh.."
"Du menar att mörkt är finare än gult?"
"Ja.. Eller, gult är väl.. bra... också......"

Förra året körde jag på ett lasersvärd som jag inte fick ha ifred och iår en yxa. Fast det var rätt skönt att slippa yxan. Den va så stor. Men det var extremt skönt att slå sönder den ute sen. Borde leta åt tejpen och tejpa ihop skiten så den överlever kvällen.
Råkade slå av den i två bitar, inte riktigt meningen, när jag slog den mot järntrappan.

Mina stoltaste ögonblick igår var dom tre - fyra gångerna som mina byxor ramla ner. Jisses. Det är sånt som kan tänkas bara sker på film.

Sen står jag i otrolig tacksamhetsskuld till den snälla, underbara person som hittade min telefon på kåren igår och inte stal den utan lämnade in den.
Just när jag var övertygade att alla människor är själviska egoister. Tack till dig du snälla mänska!


På promenaden hem komponerades det vinnande bidraget till smask, fast det blev aldrig färdigt tyvärr så ni kan va lugna, och det diktades otroligt vackert från min mun. Sen skreks det; JAG HATAR DIG några gånger fram och tillbaka.
"Varför umgås inte vi så mycket?"
"För att du ignorerar mig?"
"Vaddå ignorerar?"
"Jag säger hej och du bara pff."
"Men va faaan. Nu framstår ju jag som värsta idioten och du som värsta ängeln."
"Mahahaha!"


Hur som haver var det en bra kväll. Och ikväll är det dags för en ny. Min lägenhet är svart.. Måste skura skiten imorrn. Usch. Men vad gör jag inte  för att bo rent.


Dock kan jag erkänna att är väldigt extremt supersugen på att knäcka glasögon.

Det här med tid. Det fascinerar mig samtidigt som det skrämmer livet ur mig.

Idag är det fyra år sen, natten tills idag, som min älskade, älskade Lilla Plutt drog sitt sista andetag. Kommer aldrig att glömma den stunden jag satt ensam med Dig, den var extremt speciell. Även om du inte var där, som i att ditt hjärta slog så vet jag ändå att du var där. Hur mycket jag älskar dig och kommer sakna dig tills den dan vi ses igen.
Lilla lilla Lillebror. Speciellast i hela världen.

Tiden är fruktansvärd ibland. Att den fortsätter att gå fast jag själv sitter fast.


Just nu sitter jag och laddar inför halloweenkvällen på kåren. Inte utan att förra årets kväll dyker upp. Tänk vad som kan hända på ett år.
Iår hoppas jag att inte få nått gnuggat i ansiktet. Det var knäckande förra året, fast såhär i efterhand så. Äh, distans är bra. Jämt. Förutom vid död.



Ska nog ta och öka takten. Eller nått sånt. Trivs ganska bra där jag sitter exakt precis nu.

Känner så här i efterhand att det var dumt, mycket dumt att inte åka denna veckan som jag hade planer på. Dumt, dumt, dumt.
Nu dröjer det ett bra tag tills nästa stora chans kommer. Bajs.


Hittade en massa bilder som jag glömt, förträngt och inte vetat att jag hade. Vissa album kommer jag nog aldrig att gå igenom. Tänk vad tiden går.



Just nu ser jag framemot en kväll med nått gott att äta, massa tända ljus, en bra film och bara mig själv. Får se om lördagen kan vara min dag.
Imorrn är det halloween, vilket förhoppningsvis blir en väldigt bra dag/kväll, så det kan jag icket missa. Måste in till stan och fixa salt till färgningen. Typiskt att missa nått så löjligt.
Annars finns väl allt som ska finnas. Black is the grej.





Imorgon är det ännu en förjävlig årsdag. Fyra långa år. Hittade filmer bland bilderna som jag inte pallade av att titta på. Har inte sett dom på fyra år, kan vara dags.
Saknar bara ett program som kan spela upp filerna.

Har sett This is it och vet inte riktigt vad jag ska säga... Känner en massa olika. Mest är jag nog äcklad. Inte för filmen i sig, utan... att pengar styr allt.
Det enda jag kunde tänka på vad hur otroligt smal och tärd han såg ut. Hur klarade han av att dansa och sjunga sådär? (Tydligen har familjen gått ut och sagt att det inte är han, utan dubbelgångare.)
Den där Kenny Ortega, vilken idiot. Och alla andra för den delen.

Ångrar faktiskt att jag betalat för att se den. Att jag bidragit med pengar till utsugningen av en stackars människas liv.


Kan inte släppa det faktum att hans barn aldrig kommer att få prata med honom, att får höra hans version av saker och ting när dom är tillträckligt gamla att förstå.


Varför var det ingen som tog han därifrån? Varför var det ingen som ställde sig upp och protesterade? Varför är människor svaga äckliga varelser som inte drar sig för att utnyttja folk till döds för att få pengar.


Nä usch. Fy fan för denna värld.

Min 3000:e registrerade Laakso-låt blev Great times underground. Bara en sån sak.

Nu är det slut på veckan, det är dags för fredagsMYYYYYYYS.

Igår var det det som skedde i 85an. När Emmaklämma väl hittat hit, min mobil hade fått ett litet knäpp igår och gick inte att ringa eller skicka sms till, och alla grönsaker var iordning var det Will Ferrell som gällde.
Och jäklar vilken superkväll. Vi skrattade som dårar och diskuterade dom mest konstiga sakerna. Vi gick från seriösa saker till rätt.. absurda egentligen.
Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst. Om hur vi försökte lista ut vad Nicoles stöldgods egentligen va för något. (Tvålhållare.) Men vi förstog aldrig konstruktionen. Men gubben kommer hänga på Emmas toalett. (Om den nu inte hamnar i taket med Persbrandts huvud och en penna.)

Några citat från kvällen, värda att minnas;

• Han är ju född -79, så han är ju tio år äldre... Eller.. Vänta, nio? Hur mycket skiljer det egentligen?
• Men du är ju lite tondöv...
• Du är ju inte äcklig som person!
• Men alltså, Krunegård har ju ett ansikte som en hamburgare!
• Dreads är ju inget man bara har. Det är ju en... livsstil!
• Olle är ju lamkött. Jag vill ha nått lite segare!

Ferrell-filmerna var bra, såklart. Men sällskapet var helt oslagbart!

Mobilstatus; Påfylld och fungerbar igen, efter att varit helt tom precis när det är en massa saker som den behövs till.
Cykelstatus; Nypumpad och fullt brukbar igen.
Datorstatus; Fortfarande på lagning. Tydligen hade han fått ominstallera den två gånger till, då den mongoat sig. Höhö. Det är min dator det. Han trodde (!) att han lyckats rädda allt från hårddisken. Imorrn får jag nog tillbaka den igen. Najsbajs säger jag. Slipper jag kanske kvällarna på skolan.
Mentalstatus; Mina tidiga kvällar som jag var så glad över har dött ut efter min osömnsnatt. Typiskt.
Musikstatus; Är nyförälskad i älskade Ava igen. Det går inte att låta bli. Får tillbaka allt gammalt när jag hör på dom, så mycket inbakade känslor.
Nu är det Krunegård som går för fullt, ack va underbart när jag kan lyssna hemma. Kär i en borderline ger mig såna Hets-vibbar. Inte riktigt Hets-aktigt men texten. Lyssnade på albumet idag, det är så bra.
Hockeystatus; Jag ska bege mig till Ankars och se årets första hockeymatch! (På tv vill säga.) Jag är så glad! Wie!

Jag kan inte låta bli att älska att sitta på skolan på kvällarna när det är lite folk. Det är något särskilt mysigt när kvällen spenderas med folk som håller på att trilskas med samma skit som en själv, eller något minst lika jobbigt, och alla svär i vågor. Det är det som gör att jag charmas. Dom här stunderna som är pissigt jobbiga, men ack så värda ändå.

Simon gav mig den vackra insikten att spotify funkar på dessa datorer så jag har knarkat Markus Krunegård i flera timmar. Och jag blir så glad! Afrobeat-låten är helt underbar. Live är den bäst. Studioversionen är mycket tamare, men jag kommer tillbaka till sommarn och han står där på scenen. Underbart. Allt är underbart.


Ingen dator igår och ingen idag. Är i min paranoida hjärna helt övertygad över att dom bara ominstallerat utan att läsa på lappen att hårdisken ska sparas. Ringer dom inte imorrn ramlar jag nog ihop innan jag kryper dit och kollar läget. Gah.


Klockan är snart tio och det betyder nio timmar på skolan. Är imponerad över att jag klarat av att vara så pass fokuserad så länge. Hade en hemsk natt, sov nästan ingenting och när jag väl sov drömde jag sjuka saker. Inte mardrömmar, utan mer äkta saker som skulle kunna ske som jag absolut inte skulle vilja vara med om. Ischlo. Vaknade klockan åtta av att mobilen flög ur sängen och gick i bitar. Ville inte sova mer, så jag kollade in slutet på Kill Bill-två. Ska påbörja lite Tarantino-maraton. Underbart!

Tyvärr så fick jag lust att slita ur mitt eget öga ala killo billo. Det kom nått i ögat som sved som satan och när det kom i kontakt med vatten så sved det så in i helvete och jag trodde på riktigt att jag skulle bli blind. Känner fortfarande av det när ögat tåras, vilket det har gjort ett antal gånger idag/ikväll med alla skrattattacker.


Nu blir det koncentration på musiken igen. Tack och lov att jag kan spela skivor i dvd:n och lyssna på mobilen. Annars hade jag nog gått under.
Music is my way of thinking.

Idag har jag äntligen, efter flera snöfall, fått uppleva det! Jag älskar snö. Men detta årets snö fick inte samma känsla som förra årets. Det ägde. Massa folk och snökastning.
Men ändå. Om ett par veckor bör väl snön som ska stanna komma. Wie.

Lämnade in datorn på lagning i torsdags. Det tog mig ett par månader, men mest för att jag inte visste vars jag lagt skivorna. Väntade mig ett telefonsamtal idag, men så blev det icket. Har lite smått panik över att dom inte ska spara hårddisken.
Fast han skrev det på pappret.
Fast att jag lovade att jag skulle grina.
Fast han la till "tills tårarna tar slut?"

Jag är väldigt, väldigt rädd att det trots det inte räddas. Gah.



Såg guldkompassen igår. Har inte velat se den, tycker inte om filmversioner för det mesta. Eragon var väldigt smärtsam att se. Dom tappade allt och gjorde den bra mänskan till en riktig tönt. Guldkompassen var dock bättre. Det är jättemycket som är tappat, som alltid, men.. Ja. Den kunde vart sämre.



Sicken dag. Så kan det gå.
Jag är sugen på nått jag inte kan stava till och Kill Bill-två.

Har för mycket negativa tankar som drar ner allt i en dålig nivå. En sån där nivå som ingen vill vara i närheten av, för det är så extremt energikrävande.
Less är jag på många sätt och inga alls. För vem är jag att klaga? Egentligen. När det alltid finns i bakhuvudet att det kunde vart så otroligt mycket värre. Men hur mycket hjälper det när jag är så smärtsamt medveten om att det hade kunnat vara så äckligt mycket bättre.


Mest av allt för mitt dåliga samvete.



Blev dock glad när jag satt på radion och där i etern pratade mannen med det stora R:et. Som imorrn släpper sina två album. Och som i november spelar alla 26 låtar under några konserter i Stockholm.
Jag vet vad jag vill göra. Måste lösas.

Nu är helgen slut. Det kom ganska oväntat. Men så har denna helgen varit lite mysko, min hjärna har sprungit bort. Igår trodde jag att jag var blind, men det var bara så att jag hade linserna på mig. Och då blir det lite för mycket med glasögon på det.

Idag försökte jag värma mat i köksskåpet. Det gick inte bra. Om det var några tveksamheter på det alltså.

Fast maten var inget roligt då mitt smaksinne har försvunnit. Det är inte roligt. Är det möjligt att bara tappa smaksinnet sådär? Även fast luktsinnet fortfarande finns kvar?



Vill sova, men jag kan inte. Blir galen. Vaknar och sen är det inget mer med det. Och imorrn är det måndag och jag har inte tid att sova.
Måste iväg på Pitebo och lämna in nycklar, hinna göra hemtentan och sen skapa magi. Helst skulle jag vilja dra täcket över huvudet och försvinna för ett bra tag.
Rymma bort.



Hittade en halsband idag med fina ord som jag ska försöka hitta. Men där den finns är den antingen slutsåld eller så är det såna däringa smycketsbloggar som har lagt ner. Typiskt.
Och jag vet hur min tatuering ska bli nu. Måste bara få tag i handstilen så det blir rätt. Sen blir det till att fixa tid någonstans.
Dom två sakerna i kombination gör mig lugn.


Nu funderar jag på att gömma mig i täcket och sätta på en film. Har ju en hel kartong fylld med film, så nån bra borde jag ju kunna hitta åt.

Om jag fick en önskan uppfylld just nu skulle det vara att befinna mig i Övik. Att sitta i Swedband precis exakt i denna sekund.
Har sen igår kunnat springa dit bara för att vara där. Bara andas luften.



(Men istället sitter jag här och får krupp för att jag inte hittar åt mina bilder som jag vill få in här. Bajs. Helvetesskit.)

Har denna veckan bott på skolan. Fast det har vart så extremt roligt så det är värt det. Vi har, tillsammans med sex journalist-ettor, producerat den bästa (och absolut snyggaste) tidningen.
Finns massa att säga, men just nu är det tomt i mitt huvud. Rätt tomt iallafall.
Tomt på viktiga saker. Eller, ja. Saksamma.


Ligger många timmar back i sömn men jag satsar på en kul kväll ikväll. Sova går senare.




Och som en liten avrundning.. Eller nä. Det spelar ingen roll. För, jag är knäpp hur som haver.


Snart är det den fjortonde oktober.

Men farten i mig är värre nu,
hjärnan behöver mer för å ha kul

The death of us.

Är blåslagen och svullen. Fredagens karate kidande var ingen vidare idé, det står helt klart. Mest undrar jag var blåmärket på handleden kommer ifrån. För det borde inte kommit till i fallet då det sitter på fel hand.

Gårdagens yrande med folk på tre kronor och sen hemma hos Malin avslutades med årets black out på Coop. Stog och bläddrade bland alla filmer när Nicole och Josse var ute på juiceäventyr.
Plötsligt var världens mest oväntade film där och tillsammans med fredagens telefonsamtal så blev den en konstig hjärnreaktion. Tappade koden till kortet när jag stog i kassan och klarade knappt av att packa påsarna.
På vägen hem hörde jag hur dom andra pratade men kunde inte ta in vad som sas.
Hjärnan är en väldigt komplex sak.


Började se en film på femman igår, men somnade ifrån den. Typiskt.


Dagens dag har bjudit på regn och blåst. Blev supersugen på lasagne och trotsade regnet för att ge mig ut på mjölkjakt.
Med mina superhörlurar (som antagligen kommer bli min död då jag inte hör nått när jag har dom på mig) hoppade hjärtat ett extra slag när en av mina favoritlåtar med Laakso startade. Den låten som stannade hjärtat på mig när dom spelade den i somras. Det var ett av mina absoluta ögonblick under WOW.
Den avlöstes av Patrick Wolf. Galet bra.


Nä. Nu blir det till att stänga ner och lägga sig. Kom på att jag hade ett bokpaket som väntade på Ankaret. Så, antingen kommer jag att läsa om exponering eller så bäddar jag ner mig och gråter ögonen ur mig till en bok som jag väntat på. Jag hatar cancer.

Det är farligt att gå i närkamp med en såndäringa sak som stänger av vägen så att folk med motordrivna fordon inte kommer fram. Kommer icket på namnet just nu, men åkte på en riktig smäll förut.
Trodde jag knäckte sönder handleden, men som det ser ut med mitt svullna ben var det det som åkte på stryk.
Typiskt.



Måste dock tillägga att det är då själva fan. Bajshög.



Nu blir det däremot förflyttning av mitt misshandlade ben och ofunktionsbara hjärna. Avslutar med att stänga av mobilen och tänka; INTE OKEJ!
Fast.

Äh. Inte okej, okej?

Okej, tänk detta scenario;

En bil.

I bilen befinner sig likasinnade hjärnor, utan att egentligen vara medvetna om det. Samtidigt som det är det som är grejen, att det är medvetet.

Bra musik.

Musik, när det inte alltid är så lätt att få den live, är bäst i bil. Bara lägga upp benen på instrumentbrädan, eller vad det nu heter det där framför passagerar-sätet, och njuta.
Att sitta och nynna, eller i bästa fall skrika, med i texten. Och att det är Musiken. Musiken med stort M. Rösterna med stort R. Texterna med stort T.


Om jag hade en vän med en bil.


Galenskap behöver inte alltid vara dåligt. Ibland kan det betyda att skutta sig fram i livet, och undvika hindren väldigt vigt och bra.

---

Jag vet inte vad det kan vara. Men nått är påväg att ändras.
Hm, nja. Ibland är det engelska bättre.

Men jag vet inte hur jag ska förklara det.



Jag avslutar med dagens säg om mig själv. Till mig från en vän jag tycker mycket om;


"Du är typ den enda jag inte tröttnat på. Och då är du ändå den skummaste av alla!"

Dina ögon är fulla av liv.


Har drömt väldigt, väldigt konstigt inatt. Bråk och stenkastning sammanfattar rätt okej.


Usch. Orden ligger inte rätt och det känns bara blä. Får inte fram det där rätta som jag skulle vilja få fram. Jobbigt, det blir mycket som ligger och dräller. Inte bra, eller inte okej för den delen.


Igår kan jag säga var en konstig dag, fast konstig på ett väldigt bra sätt. Är så glad, efter många dagar som varit väldigt oglada. Men glad och yr är bättre.
Skrattade konstant. Herrejesus vilka härliga människor det finns här i livet.
Och herregud vad det finns folk jag skulle vilja slå vett i, öppna ögonen på. Fast, det är som det är.

Igår kom även den abdikerade dansken tillbaka.

Livet är bra.