lillpippin

"Dåså. Det räcker för mig."


Glädje. Skratt. Fina människor. Värme. Kallhet. Snö. Moln. Sol. Det mesta.
Hjärtat slår, hjärnan tänker. Om. Om.
Kolon. Parantes.







Alltid.

---

Samtidigt som jag saknar dig och sånt där. Du vet.
You got a friend in me....

Jag har kommit i fas. Jäklar i hela mig vad allt känns bra.
Ser framemot imorrn. Det kommer att bli en fin dag.

Att sitta och höra människor prata och bara känna livet.
Det är så jäkla skönt.






Det finns innebörd
och den är oerhörd
men den drabbar oss mest med sin försening

Jag har fått svar på oställda frågor som egentligen väldigt diskret har ställts i en helt annan fråga.


Jäklar vad jag är bra!
Och i en viss mån riktigt nöjd med svaret.

Om jag väljer att blunda istället för att se, då går det nog snabbare.
Om jag tittar åt sidan istället för att skapa nytt, då blir det nog lättare.


Det går i rasande takt nu.

Dagens, kanske årets bästa fråga;

Jag hade tänkt att ge mig på den vackra konsten i form av telepati. Men mitt i allting kom jag på att det är ju dumt av mig. 23 april 2010 kan ju vara cirka sju år för sent. Iallafall minst.. två. Eller nått sånt.
Nåja. Jag sparar det ett tag till.
Säg, runt 375+ dagar. (Hej tiden, ta mig med.) I baktid.



Igår, eller om det var idag, blev jag lite småkär. Objektet för många ömma ögonkast (fråga bara gubben, med den öppna gylfen om ryktet stämmer) är Skorpan. Döpt av ingen mindre än jag själv.
Skorpan luktar gott.





Vad sägs om att bygga en staty över en svunnen tid som inte ens existerat. Det är förjävligt på svenska. It sucks på ett annat språk. Men precis som en sån där blomma som kräver mycket vård ska jag spara fröet.
Vilket i sig är en fin tanke. Ett frö.
Eller en böna kanske. Om Jack själv får välja.

Jag såg mig själv i spegeln och trodde helt seriöst att jag gått och dött.

Men istället för att gräva ner gamla lik, hehe, ska jag ta och dammsuga. Förlåt grannar, jag vet att klockan är åtta och att det säkert är nått livsviktigt på tv.
Jag vet att det var dumt att spara det till klockan åtta en onsdag. Men efter den tidigare pärsen så blev det som så. För det var hela anledningen.

Sen blir det tidig kväll.





Igår var igår. Idag är idag.
Nu har jag mina Bergianska ord som är bäst.
















Varför gör du musik för alla aporna på Skansen?

But I see your true colors
shining through
I see your true colors
and that's why I love you
so don't be afraid to let them show
your true colors
true colors are beautiful
like a rainbow

Om svaret lyder:
42.

Vad är då frågan.



Jag ska lära mig den mänskliga anatomin utantill så jag direkt vet åtgärderna som ska sättas in. Det är antagligen inte levern.

and though I may seem confident the plain truth is that I'm scared, 
yeah, shitless
I'm losing sight

Tänk om mina skor skulle haft den bra smaken att dyka upp idag. Då skulle jag slajdat in med stil imorrn då jag tar plats i stolen, så som så många gånger förr.
Fast det är klart, snyggare slajdningar än med mina svarta skor på Claes Ohlson är svårt att få till. Men ändå.
Posten är seg.



Helgen gick sådär snabbt att det inte gick att hänga med. Fredagens tvätt och filmtittning med dom bästa Grabbarna Grus blev istället en spontanutgång. Helt klart värt. Såg uglot Brolle. Jag är ledsen Emma, men det finns absolut inget över den grabben.
Lördagen spenderades på Bäckis med några av dom bästa. Att skratta med hjärtat är dom bästa och givande skratten.


Nu är det måndag och jag har lite kommit in i ett dåligt flyt när det kommer till skolan. Men solen lyser och det är underbart! Förhoppningsvis var all snöning i lördags det sista tecknet av vintern för denna delen av 2010.

Jag återfann en av världens absolut vackraste låtar igår. Och tillsammans med den återgick flera år tillbaka i tiden. Jag fryser och ryser.




Det snöade idag. Väldigt mycket. Jag längtar härifrån. Mycket av allt. Långt bort. Mest till en plats som jag aldrig besökt men som lever i allt. Tillochmed boken som jag läser just nu.

Once you go attack you ain't never going back
Att skriva flera rader fyllda med Höhö eller nått annat skulle vara passande.




Har jag sagt hur skönt det är att känna så? Att det bara är så jäkla bra. Även när kurser är skit och lärare ställer sig och bråkar framför alla studenter.
Även när föreläsningar är så värdelösa så att ögonen ramlar ut.

Då är det skönt att vara i ett stadie över. Och bara vara allmänt bäst.
Saker och ting är fortfarande fina, kanske finare, men utan att ställa om tiden. Även om min klocka backat många minuter.

Begav mig iväg från lägenheten runt halv sju för hjärnrensning. Trotsade regnet. Det är viktigt att göra saker för sig själv, även om det faktiskt i många fall är en liten morot att indirekt göra det för någon annan.
Med eller utan aning.

Har varit Väster ut och duckat för svanar. Funderat att ropa jäkla RÖÖÖÖV till Rövarviken, men nöjt mig med en diskret kindvändning. Varit ända ut till namnet som helt plötsligt ramlat ur hjärnan.
Sett en fruktansvärt vacker himmel, regnet till trots.

Kom hem för runt 40 minuter sen efter en avslutande runda med Josse.

Är lite trött i fötterna, men jag tror vi alla är överens om meningen med fötter. Håll dom på marken för guds skull.



Har idag fått ännu ett oroväckande tecken på att vissa beteenden tydligen alltid kommer att finnas där. Hur gamla de inblandade än är.


Men mest av allt är jag så jäkla grym idag. Långt ifrån allt annat så är undrens tid inte förbi. Hehe.

Jag fick inte tycka att det var så kul som jag tyckte.
Fast det skiter jag i.

 

Jag har...

• Gått vilse i Pite. Ingenting är omöjligt här i världen. Fick för mig att det kanske gick att gå runt hela alltet, men det gick inte.. den gången. Skam den som ger sig!

• Nästan spikat källortentan. Väldigt oväntat med tanke på hur jag mådde den dagen och hur oglad jag var över att ha lektion - tenta - lektion. En lektion som aldrig tog slut heller. Men sak samma. Snart är källorkursen helt slut och allt är färdigt!

• Varit en skrivbordslådasmäll ifrån att spilla ner hela datorn med minttu. Jag är ibland reflexernas mästare.

• Haft en riktigt rolig lördag med riktigt roligt sällskap.

• Blivit läst i handen och fått veta att jag har väldigt kort energilinje. Jag är alltså då, enligt linjeläsar-sopan, en sådan som tappar allt tålamod direkt och helt enkelt har damp. Eller nått.

• Bakat kanelbullar för första gången på evigheter. Jag hade en period i Vänersborg då jag bara åt mina hembakade kanelbullar och Pitabrön.

• 
  
  
• Trott att jag löst mystiken i B-arbetet.

• Fått hela B-arbetet omvänt då lärarna tydligen inte pratat ihop sig i vad B-arbetet är.

• Haft B-arbete-ångest. Tack och lov att jag ska vara med Emma (stackarn, hehe) så det känts mycket bättre.

• Insett att B-arbetet nog kanske tog helt fel proportioner och jag är lugn igen.

• Nästan gråtit en skvätt när jag insåg att mitt Umeåbesök nästa vecka kommer att gå på runt 700 kronor. Det är... roligt!

• Kanske kommit över min hundrädsla, när det kommer till Esra. Med betoning på kanske.
  
  
  
  
  
• Varit på bio och funderat på varför folk suttit och storlipat till Flickan från ovan.
  
  
• Gjort en lista på vad jag har kvar i några kurser. Bara jag får tummen ur är alla dom problemen ur världen.

• Insett att min ettåriga historia fylld med alla möjliga stunder för alltid kanske är över. Ack. Alla kärlekshistorier tar sitt slut. (Hehe.) Fast det är klart, på slutet var det kanske mest bara... dåligt.
  
  
• Städat ur skrivbordslådorna och hittat väldigt mycket sladdar. Extremt många olika sladdar som jag nog inte ens vet vad dom går till.

• (Hittade även min klocka som jag fick på min konfirmation och fyra - fem glasögonfodral.)



• Vunnit över Emma några gånger på femhundra, efter att ha förlorat så gott som varenda gång vi spelat.

• Trott att min hjärna var friskrubbad. (Över fyra veckor gott folk.) Men icket. Fast det gör inte så mycket... Möjligen.

• Skapat en lista med låtar med bortplockade stycken, för imorrn, då jäklarns drar det igång. 30 och 15.

• Försökt att få en dansk att inse storheten med Hirsch och Grönkjaer.

• Ramlat i snön för sista gången.

• Fått gosa lite med Rocky Von Smocky
  
  
• Ringt Norge och pratat med en viss skåning och jag fattade inte ett ord. Linjens fel? Eller det faktum att mänskan pratar skånska? En tuff nöt att knäcka.
  
  
• Velat få grepp på en verklighet. (Tack för bra musik!)

• Tömt skorna på sten cirka sju gånger om dan.
  
  
• Helt klart haft för lite för mig dom senaste tio minutrarna.

Det här med att ibland känna sig delad tar sig olik form för alla.

Höhö.

 

Är det möjligt att okänna sig själv. Jag vet inte riktigt exakt vad jag menar med det. Kanske att inte riktigt känna sig vid det där skrämmande. Eller, mer reaktionen av skrämsel.
Utan minnesförlust. Och sånt däringa.
Icket.



Jag är förföljd av ett namn. Inte ens på påsk i en kyrka går det att komma ifrån. Fascinerande med en tiondels jobbighet, fast ändå inte.
Men solen lyser, vinden kanske fläktar. Ett seende från ett berg. Och lyckan är lycka. Fint är fint. Galet är galet.




Fast mest av allt är utropstecken ett fint ord.
Och jag drömmer mig fri tillsammans med den lilla som med största allvar satt på sitt golv i sitt rum med sin alldeles egna Elton John-skiva och sjöng med i texterna en gång för länge sedan.

Jag som inte ens ibland, lite då och då, inte riktigt alltid varit så säker på att jag är så säker. Har haft en önskan om starkare mod till att slå numret och ringa. Istället ringde det till mig. Huxflux och den tjugonde april är det dags.
"Det blev ett lite långt halvår för dig..."
Tionde augusti 2007.

Vars är världen påväg när ett namn som bajsapa/n går till spillo. Dumma människor gör dumma saker. Dumt. Dumtare. Dumtast. (Hehe.)


Påsken är över. Påsken var i Rossön, tack och lov. Fick en hemlig rapport som gjorde mig mer lättad än när hyllorna på systemet räddade mig. Nu handlade det ju om över 40 mil.
En påsk med karaoke, vandring, grillning, skoter, avramling av skoter och en färd till Sundsvall.

Sov inget natten till avfärden mot Rossön. Avverkade fyra, möjligen fem, p3 dokumentärer istället. Höll på att missa bussen när väskan var tyngre än jag väntat mig.
Drömde att jag brann och blev livrädd när jag vaknade upp och var alldeles stekhet. Solen lyste hela onsdagen. Jag bestämde mig för att lämna Piteå i Piteå. Det gick rätt bra.
Trots första livstecknet på flera veckor på tisdagen.

Fast jag är smartare nu än för flera dar sen.













Att lägga sig i en nybäddad säng som doftar av det godaste sköljmedlet är bästa sättet att välkomna sig tillbaka fast längtan efter den riktiga sängen långt bort är stor.



Och jag har äntligen, äntligen, det jag sökt hängandes runt halsen.