lillpippin

lost and insecure you found me, you found me
lying on the floor surrounded, surrounded
min tolkning.



Jag önskar att det aldrig blir imorgon. Eller att denna natten aldrig tar slut. En hel sommar har jag känt doften av dom belgiska våfflorna och drömt, nu i efterhand önskar jag att jag lyssnat på råden och låtit det stanna där. Fast det är klart, då hade jag kanske gått omkring och funderat.

Innan klockan åtta imorgon ska jag vaska golvet i lägenheten, leta åt min mp3 som jag packat bort, packa klart.

Imorgon den här tiden ligger jag i min säng i Piteå och längtar bort. Tack och lov att det bara är tio månader kvar. Sagt med en lugn stämma. Jag vill upptäcka nu.

Nu är jag där.

Dom två senaste veckorna gått i frieriernas tecken.
"Jag önskar verkligen att jag kunde gifta mig med dig Sandra."
"Det är inte lätt när det är svårt du."

Under loppet av en dag gick två personer ner på knä, den ena med ört/blömmor (som jag dock fick slaget i ansiktet, men ändå). Det är här det händer helt enkelt.

Jag har fått höra från alla möjliga håll att jag må finn mig en man och gifta mig med så jag blir kvar här. Nog för att detta ställe växt sig fast inuti med det är inte stället som är det stället. Men det finns något charmigt i att folk har stora planer för mig.

Igår fick jag ett halvt frieri av den sötaste gubben i världen när han såg att jag inte hade nån ring på fingret. Helt klart något att överväga.


"I love you"
"I love myself to."
"You cant say that you love yourself."
"Why not? I am very loveable!"
"I know what youre not... normal."





Den senaste veckan har hösthimlen varit helt makalöst vacker. Jag är lite småbitter över att jag jobbat kväll varenda kväll och inte kunnat försöka evighetsgöra den överhuvudtaget. Och snart är det slut på chanser.

Idag fick jag höra något som gjorde mig glad i hela alltet. Att så lite kan göra så mycket. Att det är så lätt att glädja andra, varandra eller sig själv.
Att vara.
Jag är rätt bäst.






Tänk att sommaren med Nicole tog slut för några veckor sen. Sommaren jag sett framemot så mycket och som samtidigt skrämt mig. Men vi är stabila. Och satan i mig vad jag saknar mänskan.
Fast nu kommer vi iallafall befinna oss i samma land. Synd dock att det är ett så långt land.


Själv har jag ett par veckor kvar innan jag ska bosätta mig i min lägenhet igen. Fick ett smakprov förra söndagen. Ärligt talat skulle jag kunna packa mina saker och lämna på en sekund. Det finns inte kvar längre, det där som fick mig att längta förra sommaren. Inte för en sekund har jag längtat.
Piteå och jag tog slut på riktigt i juni.