lillpippin

Jag tror att det skulle vara skönt att knäcka glasögon.

Hittade choklad och det är ju trevligt, även om det faktiskt inte är gott. Har tappat smaken för det nu påriktigt som det verkar. Ändå måste jag äta upp det jag har här, istället för att bara kasta skiten.
Och musik som låter just nu är Per Gessle, upplever gamla minnen och känslor som jag har med den där skivan. Tiden är obarmhärtig ibland.


Lördagen var en väldigt myskodag. Lämnar det där. Men, mysko!


Igår var jag tröttare än mycket annat. Väcktes kvart i tio av Malin som ville äta pizza och som den gode kamrat jag är så följde jag med. Dock inte för att äta äckelpizza, men äta vitlökssås iallafall.
Sen satt vi hemma hos henne och försökte se film, men Esra hade damp. Verkligen damp. Dels försökte hon käka upp mina fötter, äckelhund. Sen överföll hon mig brutalt när jag satt i en sån där säck på golvet, idiothund. Hon hade också den skeva uppfattningen att det är helt okej att gå över mig när hon ska förflytta sig från ena sidan till den andra, mongohund. Med hjälp av sin nos, när hon försökte skalla mig, så lyckades hos slemma ner mina glasögon.
Och det var då bara grejer mot mig, hon levde rövare nått så fruktansvärt.

Är inte så oskyldig som hon ser ut.

 

Föttertuggarsnusk-hund

Jag har en drömbild, med du och jag och gud. Vi ler och pratar, han får inte fram ett ljud.


Det är längesen, kanske är detta etta på listan, som en textrad fick mig att bli så glad.
Ingen kan tolka som mig.




MoDo fick första segern ikväll. I sd, men det är bättre än inget. Ett poäng mindre än seger, men två (?) mer än en förlust. Känner mig lite efter i hockeyvetandet. Sorgligt men sant. Iår, denna säsong, kommer det bli resa till Lule.

Tänk såhär, vi kanske möts igen när tiden har fått fnatt.


Det är mystiskt en massa saker. Även dom mest logiska sakerna. Men vem bestämmer egentligen över hur det ska vara? Varför finns det dom som tar sig rätten att bestämma och varför finns det dom som låter andra ta rätten att bestämma.
Vad uppfriskande det skulle vara med ett frigörande.

Eller så är det bara hjärnspöken som lever fritt. Som har fått fnatt.



Gårdagen var helt okej, men var inte så pepp. Eller snarare så det försvann med regnet. Fast det är en ny kväll ikväll. Och jag tycker vi alla struntar i allt idiotiskt och bara tar en riktigt, riktigt rolig kväll.

Det slog mig varför jag var så extremt nerstämd igår, allt går att koppla till drömmen som skrämde mig. Och eftersom jag är en sån som tror på att om drömmar berättas så blir dom inte sanna så tycker jag det är säkrast att berätta om den.

I korta drag: Jag hade fått en hjärntumör och skulle dö. Jag var mitt uppe i den värsta ångesten, den där dödsångesten när det inte finns någon utväg, när jag vaknade.
Gick omkring med ett tryck i huvudet hela dan, hej hypokondriker!

Det är det absolut värsta jag någonsin drömt. Fy i satan.



Idag är det fredag, och alla vet vad fredagar betyder. Jag ska ha mig en riktig superhelg, speciellt med tanke på förra helgens totalfiasko i huvud och knopp.
Men inte bara det. Idag förblev jag lugn i nästan samma sits som förra fredan då det skruvade till sig rejält.

HA! Det är allt jag säger. Ha, smaka på den. Nu är det bara bäst för känslan att den inte sviker mig. Hör du det. Don't give up.


Nej, duschen kallar.

Har levt på Way out west-musiken dom senaste dagarna. Gud vad jag kunnat ge mycket för att göra om dom där dagarna. Plus den tolfte och Markus Krunegård. Helt galet underbart.
(Just nu är det Olle Ljungström som rullar, han var grym. Stog där med sin käpp och såg ut att kunna gå av närsomhelst.)


Smärtan i vänstra handens fingertoppar har sågottsom försvunnit nu. Höll på att skålla bort hela handen förut när vattenkokaren fick världens ryck. Vet inte riktigt vad som hände, men det slutade bra iallafall, förutom svedda fingertoppar. Det säkraste är nog att kasta ut den, nästa gång exploderar den nog på riktigt.

Elitseriepremiär ikväll. (Live-funktionen på webbradion verkar fortfarande vara omöjligt att få igång.) Foppa gick in och inledde målskyttet. Vad som sen skedde är ju en annan fråga, men att släppa in två mål på 29 sekunder är inte okej. Känns så MoDo:iskt.

Kanske kan Karlssons klister fixa biffen?

 

Ihopklämdhet.

Det betyder ingenting
Det betyder ingenting
Det betyder ingenting
Ingenting för mig

När olika kroppsdelar har inbördeskrig finns det inte mycket att göra. Hjärnan vet jag hur jag ska lugna ner. Att ta ut den på promenad har fungerat utsökt dom senaste fem åren.
Därför trotsade jag regnet tidigare idag och gav mig ut för milen på Grisberget. Och för första gången nånsin gick hjärnan inte på det. Den stängde sig som en mussla så jag var lika dum när jag kom hem som när jag gick.
Typiskt.


Tisdagsgig på kåren och som jag saknat det. Finns inget härligare än att sitta med kopp te och macka och njuta av riktigt bra musik.
Jag blir lika avundsjuk varje gång jag ser hur mycket folk älskar det dom gör. Hur det verkligen lyser om dom.



Nu har den underbara döda liksdoften letat sig in i lägenheten. Underbart!
Blir skönt att sova i detta.

Sitter på skolan, vet inte riktigt vad jag gör här. Blev brutalt utkastad från Pc-salen. (Vilket inte är riktigt sant, människan sa ingenting mer än att han konstaterade att jag och Josse inte var hans elever. Efter att Josse gått störde jag mig så mycket på hans dialekt att jag kände mig tvungen att gå. Men ändå, det låter bättre med brutalt utkastad.) Så från Pc-salen till en Macsal med en galet högljudd dator nån meter ifrån mig. Den går inte att stänga av.

Har varit duktig idag, klev upp tidigt och gick till Ankaret för att hämta mitt idbankkort. (Har nu både betalat hyran och sökt csn.) Och sitter som sagt på skolan nu, har skickat in hemuppgiften som skulle in idag. Har antagligen förstått den helt fel, men äsch.
Lite älgbajs på det och jag överlever.


Har upplevt en konstig helg, men tror att jag tömt mig så det räcker och blir över för ett tag. Knarkade musik och spillde salt i såren, ibland kan det vara viktigt. Att stanna upp och bli ikappjagad för en liten stund.

Är ju som jag är och tolkar allting. Som det att mitt armband gick sönder i fredags, det bara gick av. Ser det som ett väldigt jobbigt tecken.


Äh, vem orkar krångla till allt så onödigt mycket.


Tyckte däremot att det var lite elakt av musikansvarige att spela I gotta feeling en måndagsmorgon. Höhö.
(Och nu kom Moneybrother, wie. Me lajks!)

Just idag saknar jag Dig extremt mycket.
Just idag önskar jag inget mer än att ha Dig nära.
Just idag känns ingenting bra.

Just precis idag skulle jag gjort vad som helst för att få höra Ditt hjärta slå igen.


Just idag ska jag tillåta mig vara ledsen och minnas även om det gör ont.




Idag är jag världens mest tacksamma människa som fick ha Dig i mitt liv.
♥

Vad spelar det för roll.


Ökning på segaste segos och kanske. Hej och hå.


Förresten måste jag säga att ironin att Jimmy Pop stirrade tillbaka på mig inatt när jag satt inne på DN är ganska stor. Eller, ja. Väldigt.
Men va tusan.

Vad spelar det för roll?

Jag vet inte varför Patrick Swayzes öde gjort sånt avtryck på mig. Ända sen den där dagen i mars för två år sedan när löpsedlarna skrek ut hans dödsdom har han alltid funnits nära samvetet.
Bara för någon vecka sen undrade jag hur det stog till där borta i en helt annan värld. Några dagar senare förkunnade tidningarna att han åkt hem för att få dö i lugn och ro.
Och igårnatt tog det slut.

Kanske att jag nånstans hoppades att han skulle vara undantaget som bekräftade regeln. Varför just han är en annan fråga.

En sak är säker. Jag hatar cancer.

---

Klev upp tidigt för att få till fotouppgiften. Det gick inget vidare.
Stressen blandat med annat kom och knackade på minuterna innan det skulle promeneras till skolan i dugg. Detta ledde till försening till tidningsanalysen som supergruppen skulle ha, det trots att jag vart uppe sen klockan sex.

Fick hjälp av Sandra och fattade sista grejerna till fotot och hann tillochmed ladda upp skiten på fronter. Dock hade jag hoppats att slippa visa upp det, men det kunde ha varit värre.
Den delen jag verkligen trodde var helt fel, eller dom delarna jag var övertygad om att jag missförstått, blev godkända. Ordet skönt avspeglar en del av känslan.






Efter att ha knarkat livsglädje i form av andra människors begåvning att beskriva var det en högfärdig Groda som tog plats framför linsen.
En Groda som satt näsan i vädret när något så självklart fångade dom utstickande ögonen.




"Ånej, spetsa mig och häng upp mig i all min prakt för ögon att beskåda" suckade han tungt innan ögonen rullade och den tiondelssekunden som alltid är på fel plats flöt iväg.



Förresten så fick jag ett jättefint vykort igår;

Jag tror det är bäst att lägga ner fototittandet och börja hänga kläder. Ja, jag tror allt det.

Speciellt när lördagens bravader är ett starkt bevis på att min hjärna är så fullsmockad att den inte kan ta in mera information. Och vad händer med sådant som inte får plats, det måste ju ta vägen nånstans.
I mitt fall, just precis exakt nu i lördags, var det rakt ner i toaletten.


Bortsett från det så är Inglorious basterds den bästa film jag sett på väldigt, väldigt länge. Helt klart rakt upp i toppen på filmtoppen.

Bortsett från det så var fredagen en väldigt rolig kväll innehållandes "våra rynkor"-sången hemma hos Rynkmannen himself, också känd som mr Fläshi-råka-ut-för-mannen.

Bortsett från det så innehöll fredagen en massmassa kul som försvann nånstans mellan onödig otrevlighet och onödiga onödigheter.

Bortsett från det så var lördagen rätt intressant. Att det faktiskt går att bli så full på information att hjärnan inte kan ta emot mera.

Bortsett från det så är det inte mycket en nattssömn kan lätta på. Vaknade halv tre igår, helt drömlös och förvirrad.

Bortsett från det så var Prinsessa inte lika bra som jag hoppats, men Greken var så söt och både jag och Emma förälskade oss i han.

Bortsett från det så är det väldigt kul att se film i en biosal då det bara är fyra personer. I en tom biohall kan ingen höra dig skratta.

Bortsett från det så har jag en massa kläder som ska upp på nyköpta galgar. Och jag har ingen mat hemma. Alls.


Fast bortsett från allt tråkigt så måste jag säga att skratt och underbara folk är det bästa som finns. Utropstecken.

Kolon halvhöger inom parantes. Fast jag inte borde, så är det väldigt mycket kolon halvhöger inom parantes. Dubbelt sådär.

Även om ibland tystnad bör vara tystnad och inte såhär är det. Men, ibland är det ändå kolon halvhöger inom parantes.

And I am helpless, sometimes
Wishing's just no good



Drömde alldeles inte okej inatt. Fast ändå.
Jag tror att jag är en idiot.

Saken med kort är att dom ibland kan skänka varma minnen och tankar, ibland precis tvärtom och ibland bara. Bara kort. Har precis kollat halvsommar-kort, kanske för andra eller tredje gången, kanske bara för att det var en bra kväll. Kanske bara för att vissa saker och tankar ibland etsar sig fast för väldigt lång tid.


Det blåser en massa ute, försöker att peppa mig med att det inte är lika farligt inne i skogen.

Vaknade två - tre gånger inatt/morse av att strömmen kom och försvann. Det blir en massa ljud av elektronik som vaknar till liv.
Ett av alla pipande ljud var dock alldeles obekant och frågan är ju vad det kan ha varit för skoj.

Var iallafall duktig och gick till skolan med André och Jonny för att göra indesign. Tydligen skulle det vara klart imorrn, för det är inte medieteori utan en heldag fylld med... damdam, indesign.
Hur som haver så lyckades jag få till det som skulle göra, vet inte hur det hade gått utan deras hjälp. Det är en grov underdrift att påstå att jag inte följde med förra lektionen.

Kom hem och peppade mig till att gå till Piggy mountain då jag inte skulle få tid ikväll, men det sket sig då jag fick ett samtal som ledde till lite simpsons och massa skratt.


Dagens abosluta nergång är att det har blivit nått fel och det verkar som att jag inte var med i kursstarten på Medier i samhället. Jag vet inte riktigt hur jag kan bevisa att jag var där då det var i november. Helt galet. Har inte missat någon kursstart sen jag började här.




Avslutade kvällen med spel på Bäck. Hur roligt som helst att se den dåliga förloraren i Emma när hon krossades i rappakalja även om hon tyvärr kom tillbaka starkt i Monopol och spöade skiten ur oss andra.
Jag blev för första gången bankrutt.


På promenaden hem insåg Josse varför hon umgås med mig. För jag har så otroligt mycket viktiga saker att säga.

Om bara din säng kunde gråta...

Jag börjar mer och mer inse att delad sorg är en halv sorg och att delad glädje är dubbel glädje. Och det är ju faktiskt positivt i många aspekter.



Var uppe på Grisberget idag för första gången sen jag kom tillbaka till Pite-yo. När jag väl är där förstår jag inte varför det där stunden precis innan är så trög och jobbig. Innan alla kläder är åthittade och hörlurarna i öronen.
En mils utandning och utrensning, tillsammans med en massa bra musik. Märkte av höstmörkret påriktigt för iår. Det var ljust när jag gick dit och det blev bara mörkare och mörkare under tiden. Det var väldigt rogivande, mest det faktum att mörkret inte skrämmer mig.
Och lukten. Skogslukten som är nu. Inte riktigt höstlukt än, men på god väg. Ackack, skogen överhuvudtaget.

Snus. Typiskt. Verkligen och alla synonymer som hör därtill.



Och att jag ska ge mig på jakt och döda insekten. Tyvärr.

Igår var biktens dag i Piteå och jag var präst. Fick många biktningar. Fick veta saker som jag inte riktigt vet varför jag fick veta och en del saker som borde gjort ont. Men som gick omärkt förbi.
Förutom en sak, men det var inte saken i sig. Utan mer det där.. att personen väntar tills nu att säga det. Hur mycket lättare det hade varit om jag fått vetat det då. Så mycket som kunnats sparats.
Att det är en person som betyder mycket och jag skiter i handlingar. Det som sker sker, så är det bara. Det finns saker som inte går att hjälpa. Att stå och bredvid men inte veta, att bli ljugen rakt upp i ansiktet på. När det inte handlar om något viktigt alls. Nått så patetiskt som är noll.

Men, det är så det är.


Igår var även verklighetens dag, långt bort från biktingarnas biktingar. Hur ont det faktiskt gör så spelar det ingen roll. Jag kan inte påverka situationen och från och med igår ska jag inte ens försöka. Meningslösa saker är meningslösa.
Smärta kan vara nödvändig.



Just exakt precis nu önskar jag att jag var på Way out west igen. För, musik. Speciellt när den framförs så underbart bra live, bätttre än ett studioalbum någonsin kan bli, att hjärtat stannar eller slår ett extra slag.
Och musik är terapi.




Trots allt är jag ledsen just nu. Jag önskar verkligen att det inte var så.

Äh, vem orkar gå omkring och bry sig hela tiden. Näej, vi med hjärna vet vad man gör istället. Två ord. Markus. Krunegård.

Jag har varit så duktig dom senaste dagarna och börjar få det riktigt städat och iordning på detta ställe. Laicha hade varit väldigt stolt över mig om hon vetat exakt hur mycket skit jag kastat. (Med tanke på hur mycket hon tyckte om att hjälpa mig att flyttpack och -städa.)

Fick min toaletthylla idag. Jag och Josse lekte byggare och fick ihop den väldigt fint. Tyvärr var den felkonstruerad, såklart. Vad annars? Men jag orkar inte skicka tillbaka den, jag accepterar den som den är. Sen att den gör så att det är rätt svårt att fälla ner toalocket igen är en helt annan fråga. Det har inget med felet att göra, snarare att jag borde mätt innan. Men som sagt, jag accepterar den som den är.

Måste köpa gardinstång så jag får till mina finfina gardiner också. Även nattduksbord och skohylla, sen är det pöörfekt härinne.
"Eller, så kan du helt enkelt stänga igen dina lådor." - Mr Schampaolo.

Fast den där mänskan ska inte vara så styv i korken. Speciellt inte som den Zlatanälskare han är.


Tråkigt är det däremot att folk inte kan lära sig stänga dörrar ordentligt. Det föll objekt från mina hyllor ner på mitt nystädade golv! Bajsungar!

Problemet var nog att jag tappat kontrollen och inte visste nånting. Men nu har jag kontrollen igen och kan sova gott. Tänk så simpelt det kan vara ibland. Så otroligt idiotiskt.